Torsdag. 11 oktober 2012. eftermiddag

Spindelnäten på taken och i gräset
Rör sig i vinden som trådar av glitter

Sitter och tittar på det i timmar
Det är höst nu
Solen skiner finare än den gjort på veckor
Men luften är kylig
Kyligare än den ser ut inifrån
Världen är så vacker just nu

Jag har ett hål i mitt hjärta
Tilltrasslat, ihopknycklat
Och jag vet inte hur jag ska trassla ut det längre

Jag hittar inte änden
Den försvann någonstans på vägen
Och jag väntar bara på att den ska dyka upp igen

Ångesten är total, men inte förlamande
Bara total utan att jag vet var jag ska göra av den längre.