Grå tunga moln
Hänger över ditt huvud
Luften är kvav
Och din hud är klibbig
Du vet att du måste skynda dig
Skynda hem
Börjar öka farten, springa
För att få lite luftmotstånd
Kunna andas lite lättare
Men luften som träffar ditt ansikte nu
Är långt ifrån sval, ren
Tvärtemot är den som en plastpåse
Virad runt din hals och täckt över ditt ansikte
Håret som dansar i luften
Är det enda som vittnar om att det inte är så
Du snubblar fram
Har tunna skor, och känner
Alla stenar, ojämnheter
Pressas mot dina fotsulor
Plötsligt tappar du fotfästet
Faller rakt fram, rakt ner
I fallet hinner du tänka att du borde sagt något
Landar med händer och knän
Bruna sommarknän i shorts
På grusig asfalt
Du reser dig, blodig, grusig och andfådd
Den första blixten klyver himlen
Samtidigt som det låter som om
Marken delar på sig under dig
Du hinner inte nu, och du tänker igen
Att du borde ha sagt något till henne.
söndag 21 oktober 2012
11-05-2012
Upplagd av lalex kl. 08:44
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar