11-05-2012 2

Så tittar jag ut
Över gröna och gula marker
Blå himmel och bomullsvita moln

Känner mig som någon annan
Än den jag en gång var
Eller som samma
Fast helt utan begränsningarna
Som av förklarliga skäl
Hindrade mig då, förr

Tankarna känns större, bredare
Som om dom brer ut sig
Utan några som helst gränser

Känner ingen svart sörja
Kleta ner mig mer
Tynga ner mig, beröva mig
På vad som är så fint
I denna verkligheten

Denna verkliga värld är fin
Finare än jag trodde att den skulle vara

Plötsligt är jag inte rädd för allting hela tiden

Jag levde kvar i min värld
Så länge, kan inte ens minnas hur länge
För jag var trygg där
Det kändes bra där, vant

Men det fanns röster där
Och den oändliga gråsvarta massan
Som så ofta letade ner sig
I min hals och kvävde mig långsamt
Och Dom, som alltid talade om för mig
Vilka jag inte kunde lita på

Att jag aldrig kunde slappna av
Och aldrig fick släppa på kontrollen

Men jag har släppt på kontrollen nu
Får inte panik när saker inte blir
Som jag tänkt mig

Ligger sällan och kippar efter luft nu mera
Utan det finns luft om jag bara slappnar av

Och jag kan skratta nu, och vara genuint glad.