Oktober, 29 2012.

Upp och ner
Och in och ut
Ett och två och tre
Sen sinnessjuk

Oktober, 25 2013. 13.35

Att fly
Är förmodligen det enda jag är riktigt bra på
Och vara tyst

Vill inte lägga något
På någon
Jag bär allt själv
Bär mig själv
Hur skulle jag annars kunna stå upp?


Jag skulle kunna beskriva med en miljon ord
Men blir istället tyst
Igen.

Oktober, 8 2012. Måndag

Jag svävar fast att jag faller
Eller faller fast att jag svävar
Träffar marken fast att jag inte vet var den är
Är den här nu?
Vet inte om jag är över eller under den
Var är du?
Jag vet inte varför jag frågar
Vill egentligen fly, inte vara där
Var du nu än är
Tappar greppet, vad greppet nu än är

Sneglar och fastnar
Går fast att jag står still
Var står jag?
Vet inte var jag borde stå
Vet inte vad det är jag inte vet
Kanske vet jag något jag tror jag inte vet

Snurrar och smälter
Fast det inte går
Ramlar och välter
Fast jag ändå inte når
Dit jag borde
Var det nu än är

Folkets ögon
Tomma eller berättande
Svåra eller avslöjande
Känslor och tankar som jag inte vill
Ta del av egentligen
Vem egentligen
Vad exakt?
Vill du stå och rasa
Eller sitta och smälta?
Ligga och försvinna
Eller hoppa och existera?

Allt skor sig
Skor överallt
Huvud överallt
Och ansikten
Långsamma smala
Snabba tjocka
Eller var det tvärtom?
Glädjen i ord
I meningar utan glädjehet
Eller heter det glädjekall då?
Fungerar man nu
Eller har man slutat fungera då?

Sårbara människor
Hur blev dom så sårbara
Är alla det
Eller bara vissa?
Att vara en del av någons sårbarhet
Någon är en del av någons sårbarhet
Vill man det
Ha så mycket tankar och känslor
Vilandes på sina egna nakna axlar
Som magrat sen man tittade efter senast
Somliga finns
Andra gör inte det
Att känna
Vad känns?
Vet jag det själv?
Nu vet jag inte vad jag vet igen
Förvirringen frustrerar mig
Stänger av mig och inspirerar mig
En tyst, stillsam inspiration
Inåtgående och totalt kall utanpå
Ingen skulle nå mig nu
Jag når inte ens mig själv
Vem når det som borde nås?

Vilken sida har vilken värld?
Och vilken värld är din sida?
Finns det sidor, finns det världar
Finns det någonting
Eller är allting ingenting?
Om ingenting är någonting
Finns någonting i ditt ingenting också
Eller allting i någonting

Synen blir ofokuserad fast mer skärpt
Kallsvetten bryter fram överallt
Tankarna är snabbare, bättre
Sammanhängande på mitt sätt
Men osammanhängande för alla andra
Oorienterad kanske
Nej, koncentrerad
Väldigt inne, inget alls ute
Snabbare fast ingenting

Håll mig nere här
Borta ur beräkningarna
Eller inräknad hos ingenting
Var det någonting?
Orden kringlar sig, slingrar sig trassligt omkring
Orden som egentligen är ingenting.

Torsdag. 11 oktober 2012. eftermiddag

Spindelnäten på taken och i gräset
Rör sig i vinden som trådar av glitter

Sitter och tittar på det i timmar
Det är höst nu
Solen skiner finare än den gjort på veckor
Men luften är kylig
Kyligare än den ser ut inifrån
Världen är så vacker just nu

Jag har ett hål i mitt hjärta
Tilltrasslat, ihopknycklat
Och jag vet inte hur jag ska trassla ut det längre

Jag hittar inte änden
Den försvann någonstans på vägen
Och jag väntar bara på att den ska dyka upp igen

Ångesten är total, men inte förlamande
Bara total utan att jag vet var jag ska göra av den längre.

10 oktober 2012. mitt i natten

Även om möjligen

Så skulle jag aldrig säga något
Sån som jag ändå är.

4 oktober 2012. 01:56

Golvet lyfter och taket sjunker
Flyter ut, sticker iväg
Åt så olika håll att det inte går
Att hålla ihop mer

Mina tankar flyger iväg uppåt

Det glider mig ur händerna
Vi försvinner och det är bådas fel

Tiden som aldrig står still
Sliter i mig
Som blåsten sliter i löven
Den vackraste höst vi haft

Lyssna
Och lyft nu
Med fåglarna som flyger söderut
Med vinden som tar med sig löven.

16 september 2012

Det finns så många ord
Ändå hittar jag inga
För att beskriva allt nu

Om du vill få något sagt
Så skriv mig ett brev

Låt orden skapa meningar
Som berör mig

Få mig att lyssna på dig
Utan att säga ett ord

Få mig att förstå dig
Utan långa förklaringar

Gör mig inspirerad, intresserad
Ge mig en utmaning.

24 augusti 2012.

Jag krymper
Skjuker

Fast att jag egentligen finns kvar.

31 juni 2012.

Jag lyfter

06:23 24-06-2012

Och jag går sönder
Spricker och slits åt olika håll
Försöker desperat att hålla ihop något
Men vet inte i vilken ände jag ska börja

Känslan av overklighet kommer aldrig plötsligt
Utan smyger sig på en
Tills man inte längre vet om man är vaken
Eller om man drömmer

Jag försöker hålla mig kvar i er verklighet
Även om den är grå och tråkig
Istället glider jag sakna över till färgen, formerna och ljusen
Till det onda och det goda

Allt som ni inte har, som ni varken ser eller hör
För ni vill inte
Låter er inte göra det

Jag gör det.

24-06-2012

Jag skulle vilja skriva ner allt
Hur allt är
Men jag vet inte var jag ska börja, eller hur jag ska sluta

På en nivå som jag klarar av

Genom oändlig kreativitet.

23:58 06-2012

Det finns tillfällen då det inte går att förklara någonting
Tillfällen då saker bara är
Och man kan inte göra något åt det

Någonstans suddas gränserna
Mellan verklighet och overklighet ut
Kvar finns det som rinner
Mellan fingrarna ibland

Ögonblick man inte trodde
Var så viktiga
Ord som fastnar och blir
Hängande i luften

Någonstans kvävs någon i detta nu
Någonstans sitter någon och undrar vad som är verkligt
Och vad som inte är det

Någon sitter och tittar upp
På molnen och önskade
Att hon var lika lätt som vinden i ditt hår

Jag är på väg någonstans nu
Inte bara för tillfället, utan snarare för livet
Ska göra något som jag alltid kommer att minnas att jag gjorde
Och varför

Det känns ganska overkligt och läskigt just nu
Men jag antar att det blir bättre.

7 Juni 2012

om jag försöker fly?

1 juni 2012

När jag blundar så faller jag
Djupt, djupt ner
Faller jag

När allting börjar snurra
Undrar jag
Om jag någonsin kommer
Hitta en väg ut härifrån

Jag ser tunnlar
Undrar förvirrat vilken som är min
Paniken fångar mig i sitt nät
Förtvivlan likaså
River i halsen nu
Jag vill gråta, men vet inte hur

Vill sluta gå vilse
I detta oändliga mörker.

20:49 05-2012

Dina ögon
Genomborrar min nu

Känner mig avslöjad
Och faller

Fånga mig inte
Om du inte kan stå kvar.

16:21 05-2012

Du ser på mig
Nu

Jag rör dig snabbt
I en sekund
Som du inte hinner uppfatta

Dina ögon ser på mig
Munnen spelar
Och säger mitt namn

Mjukt, svävande
Så nära varandra
Nu

Viskande, rörande
Du rör mig nu.

13:57 05-2012

När jag försöker tänka
Försöker känna
Så blir jag bara trött

Som om tankarna avbryter sig själv
Och istället meddelar mig att sova

Ber mig fly denna verkligheten
In i den värld jag själv kan styra.

20-05-2012

Det regnar
Smattrar mot fönsterna

Vattendroppar gör mitt fönster
Till en färgstark föreställning
Lutar min panna mot det svala glaset

Väntar
Tålmodigt väntar jag
På att ormarna ska släppa sitt grepp
Om mitt hjärta och min bröstkorg

Du finns i mina tankar
Trots att min sinnesstämning närmast är i panik

Frustrationen gör att jag vrider mig i min kropp
Ett vagt försök att fly
Från känslan
Trots att jag vet att det är omöjligt

Lämna mig nu
Måste gå mitt eget öde
Till mötes

Smattrandet irriterar mig plötsligt
Sorgsenheten slår mig i ansiktet
Jag kniper ihop mina ögon
I hopp om att jag ska vakna
Ur en meningslös dröm

Istället hugger ormarna
Hugger i mitt hjärta, i hela mitt väsen
Smärtan bedövar mig

Och jag kommer aldrig
Att känna något igen.

18-05-2012

Och jag faller nu
Långt

Famlande, fumlade

Ovisshetens mörker omsluter mig
Vet inte om du ser mig
Hör mig
Möjligen förnimmer mig

Jag är djupt fallen nu
Utan återvändo

Utan att veta om du står där
Vid fallets slut
Och tar emot mig.

11-05-2012 2

Så tittar jag ut
Över gröna och gula marker
Blå himmel och bomullsvita moln

Känner mig som någon annan
Än den jag en gång var
Eller som samma
Fast helt utan begränsningarna
Som av förklarliga skäl
Hindrade mig då, förr

Tankarna känns större, bredare
Som om dom brer ut sig
Utan några som helst gränser

Känner ingen svart sörja
Kleta ner mig mer
Tynga ner mig, beröva mig
På vad som är så fint
I denna verkligheten

Denna verkliga värld är fin
Finare än jag trodde att den skulle vara

Plötsligt är jag inte rädd för allting hela tiden

Jag levde kvar i min värld
Så länge, kan inte ens minnas hur länge
För jag var trygg där
Det kändes bra där, vant

Men det fanns röster där
Och den oändliga gråsvarta massan
Som så ofta letade ner sig
I min hals och kvävde mig långsamt
Och Dom, som alltid talade om för mig
Vilka jag inte kunde lita på

Att jag aldrig kunde slappna av
Och aldrig fick släppa på kontrollen

Men jag har släppt på kontrollen nu
Får inte panik när saker inte blir
Som jag tänkt mig

Ligger sällan och kippar efter luft nu mera
Utan det finns luft om jag bara slappnar av

Och jag kan skratta nu, och vara genuint glad.

11-05-2012

Grå tunga moln
Hänger över ditt huvud

Luften är kvav
Och din hud är klibbig

Du vet att du måste skynda dig
Skynda hem

Börjar öka farten, springa
För att få lite luftmotstånd
Kunna andas lite lättare

Men luften som träffar ditt ansikte nu
Är långt ifrån sval, ren

Tvärtemot är den som en plastpåse
Virad runt din hals och täckt över ditt ansikte

Håret som dansar i luften
Är det enda som vittnar om att det inte är så

Du snubblar fram
Har tunna skor, och känner
Alla stenar, ojämnheter
Pressas mot dina fotsulor

Plötsligt tappar du fotfästet
Faller rakt fram, rakt ner

I fallet hinner du tänka att du borde sagt något

Landar med händer och knän
Bruna sommarknän i shorts
På grusig asfalt

Du reser dig, blodig, grusig och andfådd
Den första blixten klyver himlen
Samtidigt som det låter som om
Marken delar på sig under dig

Du hinner inte nu, och du tänker igen
Att du borde ha sagt något till henne.

2012-10-18 23.47

jag tittar
jag blundar
jag andas
och jag lever

det faller från träden
och jag faller med dom
mot dom
under dom
över dom

tappar inte bort mina tankar
trasslar inte in mina känslor
jag ser klart
och jag känner klart

lika klart som vattenytan på sjön
som någons ögon mitt på dagen

jag förbannar mig själv
men ångrar mig direkt
förbannar ödet och lämnar det sen
finns ingen mening med att skylla på någon

jag och allt jag är
är lika bestående som himlens blå färg
det är som det är
och det blir som det blir

utan att jag kan påverka det.

2012-10-11 02.04

Du var mjukare än jag mindes dig. Varmare, finare och vackrare än vad du varit förra veckan jag träffade dig. Det annars så skämtsamma mellan oss var inte riktigt där idag, istället fanns ett slags allvar som inte riktigt var vi. Du satt på sängkanten och rökte nu och vårsolen genom fönstret smekte din nakna hud och fick dig att se så sårbar ut. Ylva ringde dig för tio minuter sen, men du hade inte svarat.

Du tog upp telefonen för att ringa tillbaka och jag tänkte för mig själv att vad är Ylva för jävla namn egentligen men ångrade genast tanken och vände blicken mot min egen nakna hud. Tänkte att vi alldeles nyligen varit så sårbara tillsammans och att det var min hud som varit varm emot din.
Dina händer som vandrat över min kropp. Inte någon Ylva alls.