December

En högtid som är menad att vara perfekt
Alla ska samlas
Och alla ska vara glada
Ingen sa något om den extrema ångesten
Om att vilja fly
Så långt som det bara går
Ifrån allt detta oäkta, krystade

Livet är fint ibland
Väldigt fint
Men inte just här, just nu

Hjärta och hjärna.

hjärn|släpp s. - (vard.) tillfällig sinnesförvirring

hjärta substantiv
Uttal: [²j'är_t:a]
Böjningar: hjärtat, hjärtan
Synonymer: blodpump, kärnpunkt, älskling
Definition: förmåga till medkänsla
Exempel: med glatt hjärta,
ett gott hjärta
i folkets hjärta
Sammansättningar: sten|hjärta,
barna|hjärta
hjärte|sorg
faders|hjärta

9 november, 2012

Jag tiger
Och jag tiger tills det gör ont
Tänker att
Ord som beskriver känslor

Inte existerar om dom inte
Kommer över mina läppar
Exploderar i luften
Och i verkligheten

Känslor som jag inte vill
Ska kännas

7 november, 2012

Så säg mig nu
Finns du?
Existerar du
Och traskar runt med oss
Här i verkligheten?

För om du gör det
Om du verkligen är

Så ljuger inte fåglarna i magen
Myrorna under min hud

Inte ljuger heller
Förvirringen i mitt huvud
Och minst av allt mitt hjärta
Som studsar, stannar,

Hoppar över
Eller blöder

Om du nu finns
Så finns det jag känner
När jag ser dig
Också

7 november, 2012

Otaliga nätters tårar

Oändliga kramper i hjärtat

Miljontals tankar, önskningar och ursäkter
Från mig

Till ingen

November, 1. 2012

Hoppades att energin skulle ta slut
Att jag på något sätt skulle bli likgiltig

Ville att hjärtat skulle få tillbaka sin vanliga rytm
Och att jag skulle kunna andas som vanligt

Jag vill inte, vill inte, vill inte
Orkar verkligen inte
Vill försvinna
Att allting ska försvinna

Måste hitta mitt ljus igen
Allting är så mörkt
Och jag ser ingenting som jag borde se längre

Oktober, 29 2012.

Upp och ner
Och in och ut
Ett och två och tre
Sen sinnessjuk

Oktober, 25 2013. 13.35

Att fly
Är förmodligen det enda jag är riktigt bra på
Och vara tyst

Vill inte lägga något
På någon
Jag bär allt själv
Bär mig själv
Hur skulle jag annars kunna stå upp?


Jag skulle kunna beskriva med en miljon ord
Men blir istället tyst
Igen.

Oktober, 8 2012. Måndag

Jag svävar fast att jag faller
Eller faller fast att jag svävar
Träffar marken fast att jag inte vet var den är
Är den här nu?
Vet inte om jag är över eller under den
Var är du?
Jag vet inte varför jag frågar
Vill egentligen fly, inte vara där
Var du nu än är
Tappar greppet, vad greppet nu än är

Sneglar och fastnar
Går fast att jag står still
Var står jag?
Vet inte var jag borde stå
Vet inte vad det är jag inte vet
Kanske vet jag något jag tror jag inte vet

Snurrar och smälter
Fast det inte går
Ramlar och välter
Fast jag ändå inte når
Dit jag borde
Var det nu än är

Folkets ögon
Tomma eller berättande
Svåra eller avslöjande
Känslor och tankar som jag inte vill
Ta del av egentligen
Vem egentligen
Vad exakt?
Vill du stå och rasa
Eller sitta och smälta?
Ligga och försvinna
Eller hoppa och existera?

Allt skor sig
Skor överallt
Huvud överallt
Och ansikten
Långsamma smala
Snabba tjocka
Eller var det tvärtom?
Glädjen i ord
I meningar utan glädjehet
Eller heter det glädjekall då?
Fungerar man nu
Eller har man slutat fungera då?

Sårbara människor
Hur blev dom så sårbara
Är alla det
Eller bara vissa?
Att vara en del av någons sårbarhet
Någon är en del av någons sårbarhet
Vill man det
Ha så mycket tankar och känslor
Vilandes på sina egna nakna axlar
Som magrat sen man tittade efter senast
Somliga finns
Andra gör inte det
Att känna
Vad känns?
Vet jag det själv?
Nu vet jag inte vad jag vet igen
Förvirringen frustrerar mig
Stänger av mig och inspirerar mig
En tyst, stillsam inspiration
Inåtgående och totalt kall utanpå
Ingen skulle nå mig nu
Jag når inte ens mig själv
Vem når det som borde nås?

Vilken sida har vilken värld?
Och vilken värld är din sida?
Finns det sidor, finns det världar
Finns det någonting
Eller är allting ingenting?
Om ingenting är någonting
Finns någonting i ditt ingenting också
Eller allting i någonting

Synen blir ofokuserad fast mer skärpt
Kallsvetten bryter fram överallt
Tankarna är snabbare, bättre
Sammanhängande på mitt sätt
Men osammanhängande för alla andra
Oorienterad kanske
Nej, koncentrerad
Väldigt inne, inget alls ute
Snabbare fast ingenting

Håll mig nere här
Borta ur beräkningarna
Eller inräknad hos ingenting
Var det någonting?
Orden kringlar sig, slingrar sig trassligt omkring
Orden som egentligen är ingenting.

Torsdag. 11 oktober 2012. eftermiddag

Spindelnäten på taken och i gräset
Rör sig i vinden som trådar av glitter

Sitter och tittar på det i timmar
Det är höst nu
Solen skiner finare än den gjort på veckor
Men luften är kylig
Kyligare än den ser ut inifrån
Världen är så vacker just nu

Jag har ett hål i mitt hjärta
Tilltrasslat, ihopknycklat
Och jag vet inte hur jag ska trassla ut det längre

Jag hittar inte änden
Den försvann någonstans på vägen
Och jag väntar bara på att den ska dyka upp igen

Ångesten är total, men inte förlamande
Bara total utan att jag vet var jag ska göra av den längre.

10 oktober 2012. mitt i natten

Även om möjligen

Så skulle jag aldrig säga något
Sån som jag ändå är.

4 oktober 2012. 01:56

Golvet lyfter och taket sjunker
Flyter ut, sticker iväg
Åt så olika håll att det inte går
Att hålla ihop mer

Mina tankar flyger iväg uppåt

Det glider mig ur händerna
Vi försvinner och det är bådas fel

Tiden som aldrig står still
Sliter i mig
Som blåsten sliter i löven
Den vackraste höst vi haft

Lyssna
Och lyft nu
Med fåglarna som flyger söderut
Med vinden som tar med sig löven.

16 september 2012

Det finns så många ord
Ändå hittar jag inga
För att beskriva allt nu

Om du vill få något sagt
Så skriv mig ett brev

Låt orden skapa meningar
Som berör mig

Få mig att lyssna på dig
Utan att säga ett ord

Få mig att förstå dig
Utan långa förklaringar

Gör mig inspirerad, intresserad
Ge mig en utmaning.

24 augusti 2012.

Jag krymper
Skjuker

Fast att jag egentligen finns kvar.

31 juni 2012.

Jag lyfter

06:23 24-06-2012

Och jag går sönder
Spricker och slits åt olika håll
Försöker desperat att hålla ihop något
Men vet inte i vilken ände jag ska börja

Känslan av overklighet kommer aldrig plötsligt
Utan smyger sig på en
Tills man inte längre vet om man är vaken
Eller om man drömmer

Jag försöker hålla mig kvar i er verklighet
Även om den är grå och tråkig
Istället glider jag sakna över till färgen, formerna och ljusen
Till det onda och det goda

Allt som ni inte har, som ni varken ser eller hör
För ni vill inte
Låter er inte göra det

Jag gör det.

24-06-2012

Jag skulle vilja skriva ner allt
Hur allt är
Men jag vet inte var jag ska börja, eller hur jag ska sluta

På en nivå som jag klarar av

Genom oändlig kreativitet.

23:58 06-2012

Det finns tillfällen då det inte går att förklara någonting
Tillfällen då saker bara är
Och man kan inte göra något åt det

Någonstans suddas gränserna
Mellan verklighet och overklighet ut
Kvar finns det som rinner
Mellan fingrarna ibland

Ögonblick man inte trodde
Var så viktiga
Ord som fastnar och blir
Hängande i luften

Någonstans kvävs någon i detta nu
Någonstans sitter någon och undrar vad som är verkligt
Och vad som inte är det

Någon sitter och tittar upp
På molnen och önskade
Att hon var lika lätt som vinden i ditt hår

Jag är på väg någonstans nu
Inte bara för tillfället, utan snarare för livet
Ska göra något som jag alltid kommer att minnas att jag gjorde
Och varför

Det känns ganska overkligt och läskigt just nu
Men jag antar att det blir bättre.

7 Juni 2012

om jag försöker fly?

1 juni 2012

När jag blundar så faller jag
Djupt, djupt ner
Faller jag

När allting börjar snurra
Undrar jag
Om jag någonsin kommer
Hitta en väg ut härifrån

Jag ser tunnlar
Undrar förvirrat vilken som är min
Paniken fångar mig i sitt nät
Förtvivlan likaså
River i halsen nu
Jag vill gråta, men vet inte hur

Vill sluta gå vilse
I detta oändliga mörker.

20:49 05-2012

Dina ögon
Genomborrar min nu

Känner mig avslöjad
Och faller

Fånga mig inte
Om du inte kan stå kvar.

16:21 05-2012

Du ser på mig
Nu

Jag rör dig snabbt
I en sekund
Som du inte hinner uppfatta

Dina ögon ser på mig
Munnen spelar
Och säger mitt namn

Mjukt, svävande
Så nära varandra
Nu

Viskande, rörande
Du rör mig nu.

13:57 05-2012

När jag försöker tänka
Försöker känna
Så blir jag bara trött

Som om tankarna avbryter sig själv
Och istället meddelar mig att sova

Ber mig fly denna verkligheten
In i den värld jag själv kan styra.

20-05-2012

Det regnar
Smattrar mot fönsterna

Vattendroppar gör mitt fönster
Till en färgstark föreställning
Lutar min panna mot det svala glaset

Väntar
Tålmodigt väntar jag
På att ormarna ska släppa sitt grepp
Om mitt hjärta och min bröstkorg

Du finns i mina tankar
Trots att min sinnesstämning närmast är i panik

Frustrationen gör att jag vrider mig i min kropp
Ett vagt försök att fly
Från känslan
Trots att jag vet att det är omöjligt

Lämna mig nu
Måste gå mitt eget öde
Till mötes

Smattrandet irriterar mig plötsligt
Sorgsenheten slår mig i ansiktet
Jag kniper ihop mina ögon
I hopp om att jag ska vakna
Ur en meningslös dröm

Istället hugger ormarna
Hugger i mitt hjärta, i hela mitt väsen
Smärtan bedövar mig

Och jag kommer aldrig
Att känna något igen.

18-05-2012

Och jag faller nu
Långt

Famlande, fumlade

Ovisshetens mörker omsluter mig
Vet inte om du ser mig
Hör mig
Möjligen förnimmer mig

Jag är djupt fallen nu
Utan återvändo

Utan att veta om du står där
Vid fallets slut
Och tar emot mig.

11-05-2012 2

Så tittar jag ut
Över gröna och gula marker
Blå himmel och bomullsvita moln

Känner mig som någon annan
Än den jag en gång var
Eller som samma
Fast helt utan begränsningarna
Som av förklarliga skäl
Hindrade mig då, förr

Tankarna känns större, bredare
Som om dom brer ut sig
Utan några som helst gränser

Känner ingen svart sörja
Kleta ner mig mer
Tynga ner mig, beröva mig
På vad som är så fint
I denna verkligheten

Denna verkliga värld är fin
Finare än jag trodde att den skulle vara

Plötsligt är jag inte rädd för allting hela tiden

Jag levde kvar i min värld
Så länge, kan inte ens minnas hur länge
För jag var trygg där
Det kändes bra där, vant

Men det fanns röster där
Och den oändliga gråsvarta massan
Som så ofta letade ner sig
I min hals och kvävde mig långsamt
Och Dom, som alltid talade om för mig
Vilka jag inte kunde lita på

Att jag aldrig kunde slappna av
Och aldrig fick släppa på kontrollen

Men jag har släppt på kontrollen nu
Får inte panik när saker inte blir
Som jag tänkt mig

Ligger sällan och kippar efter luft nu mera
Utan det finns luft om jag bara slappnar av

Och jag kan skratta nu, och vara genuint glad.

11-05-2012

Grå tunga moln
Hänger över ditt huvud

Luften är kvav
Och din hud är klibbig

Du vet att du måste skynda dig
Skynda hem

Börjar öka farten, springa
För att få lite luftmotstånd
Kunna andas lite lättare

Men luften som träffar ditt ansikte nu
Är långt ifrån sval, ren

Tvärtemot är den som en plastpåse
Virad runt din hals och täckt över ditt ansikte

Håret som dansar i luften
Är det enda som vittnar om att det inte är så

Du snubblar fram
Har tunna skor, och känner
Alla stenar, ojämnheter
Pressas mot dina fotsulor

Plötsligt tappar du fotfästet
Faller rakt fram, rakt ner

I fallet hinner du tänka att du borde sagt något

Landar med händer och knän
Bruna sommarknän i shorts
På grusig asfalt

Du reser dig, blodig, grusig och andfådd
Den första blixten klyver himlen
Samtidigt som det låter som om
Marken delar på sig under dig

Du hinner inte nu, och du tänker igen
Att du borde ha sagt något till henne.

2012-10-18 23.47

jag tittar
jag blundar
jag andas
och jag lever

det faller från träden
och jag faller med dom
mot dom
under dom
över dom

tappar inte bort mina tankar
trasslar inte in mina känslor
jag ser klart
och jag känner klart

lika klart som vattenytan på sjön
som någons ögon mitt på dagen

jag förbannar mig själv
men ångrar mig direkt
förbannar ödet och lämnar det sen
finns ingen mening med att skylla på någon

jag och allt jag är
är lika bestående som himlens blå färg
det är som det är
och det blir som det blir

utan att jag kan påverka det.

2012-10-11 02.04

Du var mjukare än jag mindes dig. Varmare, finare och vackrare än vad du varit förra veckan jag träffade dig. Det annars så skämtsamma mellan oss var inte riktigt där idag, istället fanns ett slags allvar som inte riktigt var vi. Du satt på sängkanten och rökte nu och vårsolen genom fönstret smekte din nakna hud och fick dig att se så sårbar ut. Ylva ringde dig för tio minuter sen, men du hade inte svarat.

Du tog upp telefonen för att ringa tillbaka och jag tänkte för mig själv att vad är Ylva för jävla namn egentligen men ångrade genast tanken och vände blicken mot min egen nakna hud. Tänkte att vi alldeles nyligen varit så sårbara tillsammans och att det var min hud som varit varm emot din.
Dina händer som vandrat över min kropp. Inte någon Ylva alls.

28 maj 2012

Med fötterna ovanför marken
Lätta, luftande steg
I den hettande sommar
Vi befinner oss i

Lanskapet flyter snabbt fram
Utanför fönstret, på väg någonstans
Någonstans bort från dig
Måste fast att jag inte vill.

------------------------------------------------

Vi går i olika takt nu
Söker inte varandras blickar längre
Alltid när jag letar efter din
Är du på väg mot ett annat håll
Med flit

Jag vet nu
Varför jag inte orkar det längre
Jag orkar bara inte
Hålla humöret uppe för två
Vill inte bli ensam i tvåsamheten

Den ljumma luften är kall nu
Rå
Det sliter i mig
Och min lättsamhet blir ersatt
Av det tunga gråa.

-----------------------------------------------

Jag väntar på det nu
På att ångesten ska börja kriget

Jag märker att du försöker
Provocera fram den
För du är en sån

Ditt destruktiva färgar av sig
Men jag verkar immun

Visst finns den
Förbereder sig för strid
Jag känner det
Men försvaret hinner före
Blockerar alla anfall
Ligger hela tiden steget före

Stoppar den grå massan
Från att explodera
Bre ut sig, flöda ut
Och hitta kryphål

Min hjärna är intakt
Tankarna och känslorna är rena

Fortfarande inte nedstänkta
Nersmetade med denna likgiltiga
Grå sörjan

Taket är helt
Och väggarna raka
Om än suddigare nu

Jag vill vara nu
Bara vara

Men att alltid vara på vakt
Beredd att försvara'
Gör mig trött
Orkeslös

Kommer vilja slita mig i stycken snart
Du borde vara här
Och rädda mig nu.

-----------------------------------------------

Skuggorna spelar överallt
Böjer sig, krökar sig runt hörnen

Utan regler att förhålla sig till
Tidlöst spelande
Omöjliga att fånga

Och jag vet
Att någonstans bland dessa
Finns även din skugga
Någonstans

Hon går långsamt
Barfota i det höga gräset
Solen dansar över trädtopparna
Hon snurrar runt, runt

Vinden smeker hennes hud
Gör hennes hår böljande, levande
Den vida vita klänningen
Skapar cirklar runt henne

Luften är varm, kvav
Som den är på sommaren

Plötsligt slänger hon sig
Baklänges ner i gräset
Vinden följer med henne
Skapar ett vattenfall av hår
Gräset gör landningen mjuk
Andfådd och leende ligger hon på rygg

Ser figurer i de orangt, rosa och lila moln
Ovenför henne
Hon undrar hur länge hon får behålla
Denna euforiska känslan denna gången
Sen tänker hon på hans ögon
Och hans mun.

7 maj 2012
Och jag blev plötsligt så trött
Jag vet inte vad jag gör här
Ångesten slår mig i huvudet
Som en arbetande hammare

Jag undrar var du är
Hur taken ligger på husen
Om kaffet i din mugg
Fortfarande är varmt
Tankarna flyter trögt
Försöker bilda något
Utan att lyckas

Gör mig långsam
Någonting finns
Jag vet bara inte vad än
Någon är där nu
Jag vet bara inte hur
Luften luktar sommar nu
Vinden gör våra sinnen lättare
Allting flyter som det brukar
Men inte jag
Jag är en sån som brukar
Men inte idag
Dagen räcker inte till
Eller så gör den det.
---------------------------

7 maj 2012
Ser ingenting tydligt
Bara utsuddat, smetigt
Utan konturer
Allting smälter ihop
Till detta något
Som du aldrig ser
Förstår eller delar med mig

Jag undrar varför det är så
Vill veta hur du ser mig
Hur du tror att jag ser dig

Jag vill betrakta något
Igenom dina ögon
Dina oskyldigt
Men berättande
Ljust turkosa ögon
Vill visa dig min värld
Utan att förstöra dig
Också.

Bloglovin!

Följ min blogg med Bloglovin

120123.

En gång sa någon åt mig att aldrig sluta vara mig själv.
Det var då jag började vara mig själv.

Jag trodde inte att jag var något speciellt.
Något annorlunda än alla andra.

Och jag är inte särskilt speciell,
Inte alls.
Jag anser bara att kan man göra något så borde man det.
Och kan man hjälpa någon så borde man det.

Är man korkad, så förstår man inte riktigt livet.
Är man tillräckligt smart, så förstår man att verkligheten har sina brister.
Frågan är hur tusan man förklarar det för någon mindre kvick person.
Det går inte riktigt, dom måste förstå det själva.
Samtidigt vill jag inte riktigt att dom ska förstå heller.
Dom verkar så glada och otyngda i sin illusion.


-


det känns som om överallt omkring en
så faller människor i bitar
och man försöker ibland att hålla ihop alla så mycket
att man glömmer att hålla ihop sig själv.


-



Även i ljuset känner jag igen dig
Fast att du oftast kommer krypande om natten
Du kväver mig med dina krav
Hänger över mig tills jag känner mig ofrånkomligt tom.


-


Det finns så många olika leeden i denna världen
Men vart enda ett är också unikt
Också finns det alltid fina ljusa, ljumma nätter
Men bara speciella sådana som man minns
Alla gatulyktor i natten
Ibland trygga, ibland skrämmande
Men aldrig konkret förändrade.


-


Som när man lyssnar på musik alldeles för högt
Och alla S skär in i öronen
Tills det är det enda man tänker på
Då blir resten av musiken som en skorrande sörja
Huvudet nästan exploderar
Av oljud man själv skapat.

-

111014

Isande
Kisande
Frusna luft
Jagande
Hungrande
Totala känsla

Jag känns för stor
För min kropp
För liten för att
Göra någon skillnad
För att märkas

Brinnande
Stickande
Klösande inombords

Jag känns för kall
För att bli varm

För varm för att
Bli kall

Kylande
Flammande
Hopplösa nu

Befria mig