Jag är ingenting

Jag är ingenting, älskling
Jag är vakuumet i kaffepaketet, till för att hålla det fräscht
Tills det ska användas
Utbytbar till det yttersta
Alltid på gränsen.

Pressar alltid mig själv och upptäcker sällan när jag passerar gränsen.
Befinner mig plötsligt i en grotta utan att veta hur jag ska ta mig ut.
Ingen skulle höra mig skrika även om jag skrek högre än vad jag gör.
Ni är alldeles för högljudda för det.

Eller så vill jag inte bli räddad, jag vet inte hur man skulle te sig då.
Det är jag som räddar, inte omvänt. Det har alltid varit så.

Jag vet inte vem jag är utan min ångest, utan mitt försvar och utan mina rädslor
för jag har aldrig varit utan det.
Jag vet inte vem jag är utan min oro och paranoia
Eller utan min instinkt att fly.
Jag kanske är hemsk utan.
Kanske är jag alldeles för genomskinlig och vansklig.
Eller enkelspårig och tråkig.

Jag vet inte. Eller så kanske jag är en varm och älskande person.
Med tanke på att jag oftare än innan blir arg när jag är rädd.
Ännu en riktigt dålig egenskap.
Förr blev jag ledsen när jag blev ledsen även runt människor.
Nu blir jag arg runt människor men gråter tills jag går sönder när jag blir ensam.