Decembereftermiddagar.

jag tror inte att du gjorde det med flit
men du pratade jämt om ditt, dig och du.
Och jag, mig och mitt fick aldrig plats
med dig i ditt liv.

tittar på en himmel som är alldeles rosa, orange och lila.
Ett mjukt ljus som gör att allting ser så lätt ut.
Ett förrädiskt ljus som döljer verklighetens ibland så hårda kanter.
Men även en av de få saker som kan få det hårda att även se vackert ut då.
Du gav mig den känslan ibland, idag.
Gjorde även det jobbiga fint på sitt sätt.
Solnedgången som höll mig sällskap en liten stund när jag for igenom landet.
Fina, vackra bestående himmel.