Ömmande ögon, ömmande öron.

Det finns så många olika leeden i denna världen
Men vart enda ett är också unikt
Också finns det alltid fina ljusa, ljumma nätter
Men bara speciella sådana som man minns
Alla gatulyktor i natten
Ibland trygga, ibland skrämmande
Men aldrig konkret förändrade.

Som när man lyssnar på musik alldeles för högt
Och alla S skär in i öronen
Tills det är det enda man tänker på
Då blir resten av musiken som en skorrande sörja
Huvudet nästan exploderar
Av oljud man själv skapat.