Ömmande ögon, ömmande öron.

Det finns så många olika leeden i denna världen
Men vart enda ett är också unikt
Också finns det alltid fina ljusa, ljumma nätter
Men bara speciella sådana som man minns
Alla gatulyktor i natten
Ibland trygga, ibland skrämmande
Men aldrig konkret förändrade.

Som när man lyssnar på musik alldeles för högt
Och alla S skär in i öronen
Tills det är det enda man tänker på
Då blir resten av musiken som en skorrande sörja
Huvudet nästan exploderar
Av oljud man själv skapat.

Som svart sörja

Det finns människor runt oss
Saker runt oss
Som utstrålar ångest

Riktigt knivig, krampaktig andlös ångest
Och du är en sån

En sån som man märker är trasig
Som man får ont av att titta på
Ont av att vara med

Allt det onda du utstrålar
Smittar av sig
Kletar ner oss andra med en svart, trög sörja
Får oss att också gå långsammare
Och våra leenden att smetas ut
Som streck man vill bli av med

onsdagssjuk.

Fri men instängd
Hopplöst kvävd av osynlig paranoia
Inte av något fysiskt här
Där, eller någonstans
Bara något diffust i huvudet
Som kommer någon gång ibland

Några gånger springer tiden
Dit ingen hittar den igen
Andra gånger tror man inte att den rör sig alls
Men det gör den ju
Alltid
Vare sig vi vill eller ej

Nattetid.

Och du var så varm den natten
Så mjuk
Och du luktade så gott
Vi gjorde inget speciellt den natten
Men det gjorde ingenting
Jag var lycklig ändå
Det bubblade i hela kroppen
Mitt hjärta bultade, snabbt
Och jag kände att ditt hjärta bultade också
Under din mjuka hud
Din mun såg så mjuk ut
Och det var frestande att prova om den var det
Vi kändes som magneter
Som om vi drogs mot varandra
Men båda två kämpade emot det
Försökte låtsas som ingenting
Vi skrattade mycket den natten
Vi pratade mycket också
Som somnade jag med din arm runt mig
Och det gjorde mig ingenting
Att vi bara hann sova två timmar den natten
Det var värt det.

Tekniken föddes och växte.

Och helt plötsligt blev allting så tekniskt
För att göra allting snabbare och lättare
Vad betyder det?
Är vi lata
Eller är vi smarta?
Tekniken gör det så opersonligt
I ett meja är det endast sättet att skriva på
Som skiljer dom åt
Alla bokstäver ser likadana ut
I ett brev finns det doft
Personlig handstil
En historia för sig
Så återigen
Är vi lata
Eller är vi smarta?