120123.

En gång sa någon åt mig att aldrig sluta vara mig själv.
Det var då jag började vara mig själv.

Jag trodde inte att jag var något speciellt.
Något annorlunda än alla andra.

Och jag är inte särskilt speciell,
Inte alls.
Jag anser bara att kan man göra något så borde man det.
Och kan man hjälpa någon så borde man det.

Är man korkad, så förstår man inte riktigt livet.
Är man tillräckligt smart, så förstår man att verkligheten har sina brister.
Frågan är hur tusan man förklarar det för någon mindre kvick person.
Det går inte riktigt, dom måste förstå det själva.
Samtidigt vill jag inte riktigt att dom ska förstå heller.
Dom verkar så glada och otyngda i sin illusion.


-


det känns som om överallt omkring en
så faller människor i bitar
och man försöker ibland att hålla ihop alla så mycket
att man glömmer att hålla ihop sig själv.


-



Även i ljuset känner jag igen dig
Fast att du oftast kommer krypande om natten
Du kväver mig med dina krav
Hänger över mig tills jag känner mig ofrånkomligt tom.


-


Det finns så många olika leeden i denna världen
Men vart enda ett är också unikt
Också finns det alltid fina ljusa, ljumma nätter
Men bara speciella sådana som man minns
Alla gatulyktor i natten
Ibland trygga, ibland skrämmande
Men aldrig konkret förändrade.


-


Som när man lyssnar på musik alldeles för högt
Och alla S skär in i öronen
Tills det är det enda man tänker på
Då blir resten av musiken som en skorrande sörja
Huvudet nästan exploderar
Av oljud man själv skapat.

-

111014

Isande
Kisande
Frusna luft
Jagande
Hungrande
Totala känsla

Jag känns för stor
För min kropp
För liten för att
Göra någon skillnad
För att märkas

Brinnande
Stickande
Klösande inombords

Jag känns för kall
För att bli varm

För varm för att
Bli kall

Kylande
Flammande
Hopplösa nu

Befria mig